Min bakgrund
Mina föräldrar har aldrig varit rika. Mamma som underbetald förskolelärare och pappa som snickare på BPA tills att dom la ner här i stan, då blev det aktivitetsstöd under mer än tio år fram till pensionen.
Vid 17 års ålder var jag med i en bilolycka som kom att påverka resten av mitt liv då jag fick whiplash. Jag flyttade hemifrån vid 19. Fick barn vid 20 och hade då föräldrapenning på 60 kr/dag. Började plugga på distans på halvtid för att få halvt studielån när dottern var 5 månader.
Under de följande 12 åren pluggade jag ett par år. Hade deltidsjobb och hamnade i karusellen med utredningar, arbetsprövningar och sjukskrivningar under flera år pga min nackskada. Sen pluggade jag igen under ett år 2007-2008, då med målet att få ett jobb. Det blev grunden i företagsekonomi och jag jobbade sedan deltid under tre år som underbetald kontorist på en liten enskild firma och skötte bokföringen och alla andra kontorssysslor.
För ett år sedan blev jag arbetslös under sommaren. Gick under hösten återigen en utbildning. Denna gång till personlig assistent. Fick jobb direkt i december 2011, först som vikarie och är sedan 1 juni anställd. Som alla vet så har man usla löner inom vård omsorg. Att ta hand om människor är inte värt mycket tydligen. Jag har alltså inte tjänat stora pengar någonsin. Tvärtom, under sjukskrivningar och arbetsprövningar och perioder i arbetslöshet så har jag legat under existensminimum. Men, jag har alltid klarat mig ändå. Och har dessutom för det mesta kunnat spara! Jag har ett studielån, men i övrigt inga lån och skulle aldrig komma på tanken att låna pengar.
Har man inte råd ska man inget köpa! Spara först, köpa sen.
Folk har aldrig fattat hur jag har överlevt. Men det handlar om att man måste anpassa sig. Till och med nu så ifrågasätts det varför jag bara jobbar 80% och hur jag klarar mig med sån dålig lön. Men jag är rik nu! Jag har aldrig tjänat så mycket som jag gör nu. Dels har jag aldrig klarat av att jobba så mycket. Men tack vare ett bra schema där jag som mest jobbar 4 dagar i streck så orkar jag detta. I och med anställningen fick jag löneförhöjning, så nu tjänar jag 20000 i månaden, minus 20% då naturligtvis eftersom jag inte jobbar 100% 16400 plus ob ger mellan 14-15000 i månaden rakt i handen. Det är ju hur mycket som helst! Med utgifter på ca 9000 i månaden kan jag spara många tusenlappar varje månad. Och jag har inte långt alls kvar till mitt mål, som nog alla skulle påstå borde vara omjligt för mig att nå. Närmare detaljer om detta i ett annat inlägg så småningom.
Detta var ett litet sammandrag om ungefär hur min ekonomi har sett ut under mitt liv.
Vid 17 års ålder var jag med i en bilolycka som kom att påverka resten av mitt liv då jag fick whiplash. Jag flyttade hemifrån vid 19. Fick barn vid 20 och hade då föräldrapenning på 60 kr/dag. Började plugga på distans på halvtid för att få halvt studielån när dottern var 5 månader.
Under de följande 12 åren pluggade jag ett par år. Hade deltidsjobb och hamnade i karusellen med utredningar, arbetsprövningar och sjukskrivningar under flera år pga min nackskada. Sen pluggade jag igen under ett år 2007-2008, då med målet att få ett jobb. Det blev grunden i företagsekonomi och jag jobbade sedan deltid under tre år som underbetald kontorist på en liten enskild firma och skötte bokföringen och alla andra kontorssysslor.
För ett år sedan blev jag arbetslös under sommaren. Gick under hösten återigen en utbildning. Denna gång till personlig assistent. Fick jobb direkt i december 2011, först som vikarie och är sedan 1 juni anställd. Som alla vet så har man usla löner inom vård omsorg. Att ta hand om människor är inte värt mycket tydligen. Jag har alltså inte tjänat stora pengar någonsin. Tvärtom, under sjukskrivningar och arbetsprövningar och perioder i arbetslöshet så har jag legat under existensminimum. Men, jag har alltid klarat mig ändå. Och har dessutom för det mesta kunnat spara! Jag har ett studielån, men i övrigt inga lån och skulle aldrig komma på tanken att låna pengar.
Har man inte råd ska man inget köpa! Spara först, köpa sen.
Folk har aldrig fattat hur jag har överlevt. Men det handlar om att man måste anpassa sig. Till och med nu så ifrågasätts det varför jag bara jobbar 80% och hur jag klarar mig med sån dålig lön. Men jag är rik nu! Jag har aldrig tjänat så mycket som jag gör nu. Dels har jag aldrig klarat av att jobba så mycket. Men tack vare ett bra schema där jag som mest jobbar 4 dagar i streck så orkar jag detta. I och med anställningen fick jag löneförhöjning, så nu tjänar jag 20000 i månaden, minus 20% då naturligtvis eftersom jag inte jobbar 100% 16400 plus ob ger mellan 14-15000 i månaden rakt i handen. Det är ju hur mycket som helst! Med utgifter på ca 9000 i månaden kan jag spara många tusenlappar varje månad. Och jag har inte långt alls kvar till mitt mål, som nog alla skulle påstå borde vara omjligt för mig att nå. Närmare detaljer om detta i ett annat inlägg så småningom.
Detta var ett litet sammandrag om ungefär hur min ekonomi har sett ut under mitt liv.