Den kom och den gick
40 års dagen. Den blev som jag räknat med. Hade inte nån fest, inte bjudit in nån, men dom jag räknat med kom ändå, och inga andra. Fick på ett ungefär vad jag förväntat mig, men lite mer än så. Det var en bra dag. Hade jag velat festa så hade jag haft fest, men jag är inte sån. Gillar inte fester, gillar inte att stå i centrum. Jag gillar lugnet. Och jag vill bli firad av dom som vill fira mig, mina äkta vänner, vill inte bli firad för att det bjuds på fest. Känner flera som hunnit bli 40 redan, som hyrt lokal, köpt in massor med alkohol, har spenderat tusentals kronor, och visst har folk kommit, men många av fel anledning. Gratis sprit, dit går vi. De gillar jag inte alls.
En del kallar mig tråkig, men de är deras problem. Jag är jag och gör mig inte till för nån annan. Ta mig för den jag är eller låt bli. Blir allt viktigare med åren. Jag har vid det här laget hittat mig själv. Vet hur jag vill leva. Och lever som jag vill leva. Mitt livs bästa tid är nu. Jag har ingen som helst 40 års kris. Ser fram emot att fortsätta göra små förändringar tills jag lever helt och hållet som jag vill.
