Från köpstopp till miljonär

Jag frågar och frågar men ingen ger mig klara besked på dom viktigaste frågorna. Jag måste ha svar för att kunna ta ett beslut. Det är ingen panik ännu, men för min egen skull behöver jag komma fram till ett beslut. Jag grubblar och grubblar hela dagarna. Ska jag byta arbetsplats eller ska jag byta arbetsgivare. 

Jag har jobbat helgen och då kände jag verkligen att nej jag orkar inte, jag vill bort härifrån. Men säger jag nej till att följa med till privat assistans och blir kvar i kommunen då vill jag ju bli omplacerad på en bra tjänst. Jag vill inte ha mer tid än jag har nu, och jag vill inte jobba bara dagtid och tappa min ob, och jag vill inte vara nånstans där det är tyngre än det är nu. Det jag vet är att det blir en tjänst ledig som bara är dagtid. Det finns en tjänst ledig som är mer % än jag har och tungt. Sen är det ju den där tjänsten som jag har sökt, som jag vill ha. Men inte vet om jag får. Den chefen har skjutit det framåt, till hösten! För dom visste ju inte hur det skulle bli med strejken, då hade dom inte fått nyanställa. Men nu blev det ju ingen strejk. Då tycker jag att hon kan ta tag i ansökningarna nu i alla fall och inte vänta ända till hösten. De är ju en hel evighet dit! Jag gillar inte att leva i ovisshet. 

 

Jag frågar dom privata om det jag har hört är negativt, men får bara svävande svar. Dom främhäver istället allt positivt. Och visst, det positiva är ju bra, men om det negativa är sämre än hos kommunen, vill man jobba där då.. 

 

Nej jag får fortsätta grubbla vidare. Avvaktar under veckan för de är säker halva dagar och semestrar på kontoret, men nästa vecka tänker jag ringa min chef och hoppas hon kan ge mig några slags besked om nånting. 

Idag är det min dotters 18 års dag!!! Heeelt galet. Jag kan inte ha en 18 åring. Hon föddes ju nyss. Och jag är bara 27, max...

Det är även 18 år sen jag första gången fick akupunktur, under förlossningen, tänkte jag på under dagens behandling med 12 nålar i rygg och nacke.. 

Vad gör man nu då.. ska man bara släppa kontrollen totalt.. över en natt bara så där.. Ångest, åldersnåja, minnen, ja de är inte lätt de här. En konstig dag.. 

 

Nu är det virrigt värre. Fick igår reda på att min brukare ska byta till privat assistans. Vilket innebär att hennes assistenser måste välja. Ska vi följa med och jobba åt privat, eller ska vi stanna i kommunen? JAG VET INTE!!!! 

Då menar jag inte ekonomiskt. Utan om mina barn. I morgon har jag bara tonåringar, då yngsta blir 13. 11 dagar senare så blir dotter den äldre myndig. Hur är det möjligt?? Jag känner mig oerhört gammal.. Och lite orolig. För hennes ekonomi. Då tappar jag kontrollen, och hon behöver inte fråga mig om jag kan föra över pengar från ett konto till hennes kort. Hon har tre konton. Ett kopplat till ett kort. Ett som vi kallat klädkontot, dit har en del av barnbidraget gått under alla år, och vi som föräldrar tog pengar därifrån när vi köpte kläder till henne. Sen hon började betala allt själv så har hon fått fråga oss om hon har behövt extra och då har vi fört över till kortet. Hennes pappa som fått både barnbidrag och underhåll eftersom hon är skriven där, har lagt in  pengarna fördelat på de tre kontona. Månadspengen på kortet, och lite på klädkontot och resten på ett sparkonto där det nu finns 11000 och är tänkt att gå till en bil. Och nu ska hon strax få tillgång till alla pengarna själv! hur ska detta gå. Hon har inte ärvt mitt ekonomiska sinne. Hon har sin pappas. Han är väldigt välbetald men har ändå aldrig några pengar. Där köps nya bilar, skotrar, resor och jag vet inte allt. Jag hopps ändå att jag på nåt sätt lyckats lära henne nånting. Att man måste lära sig prioritera och inte låna och anpassa sina inköp  efter sin inkomst. Jag har försökt pränta in det i åratal.  Men vet inte om nåt gått in. Körkort får hon först i början på juni, så nåt bilinköp blir det nog inte före det. Ska hon lyckas ha kvar pengarna på kontot så länge.. Och så får hon ju både studiebidrag och underhållet själv. Vad kommer hon att göra med alla dom pengarna? Kommer hon att bränna 2300 varje månad eller kommer hon att lyckas spara nånting? Jag hoppas verkligen hon lärt sig nånting om vikten av att spara. Men bara för att jag inte längre har nån kontroll och inte kan logga in på hennes konton så kommer jag inte sluta tjata om det för det.. 

 

Dotter den yngre då. Jag funderar på om jag ska skaffa ett kort till henne eller ej. Den äldre fick det vid 13. Men till en början tappade hon bort det hela tidne, eller glömde det hemma. Kanske man inte är riktigt redo vid 13. Men de flesta banker har ju kort från 13 år. Hon ska ev åka ensam till Sthlm i sommar. Min syster bor där. Då kan det ju vara bra att ha ett kort ifall det blir akut kris av nåt slag så är det lätt att föra över pengar och hon får lätt ut dom själv. 

Men då är frågan, vilken bank ska man välja? Jag har konton i fyra banker. Kan tyckas onödigt, men jag har orsaker till det, kan gå in på det en annan gång. Hon har konton i två banker. Frågan är om man får ta ett kort utan att båda föräldrarna skriver under? Pappan bor som sagt inte i sverige och ingen av oss har nån kontakt med honom nu. Jag måste kanske undersöka den saken först innan jag ens funderar på att skaffa kort. 

Jag kommer såklart inte att sluta spara och börja bränna pengar helt oplenerat bara för att jag når en miljon. Men jag tänker börja unna mig lite mer saker. Kanske köpa den där dyra men helt  onödiga ansiktskrämen. Äta ute oftare, ta in på hotell nån helg ibland. Åka iväg på spa. Lite såna saker. Inte köpa massa onödigt, utan unna sig det man vill. 

Sen så kommer jag ta över huset. Jag betalar ju allt på det nu, lånet och alla räknngar och köper nytt sånt som går sönder. Men jag äger det inte på pappret. Vi har diskuterat saken lite av och till men inte kommit fram till när det ska ske. Men när det nu blir så så  kommer jag att börja renovera. Tex tvättstugan ser ut som den gjorde för 33 år sen. Det är inget som absolut måste göras just nu, men man vill gärna ha ett nytt kök och badrum och tvättstuga och nya golv och kamin och  nya fönster och dörrar, och måla om osv osv. Jag har inte alls räknat på saken men säkerligen minst 100 000 att renovera allt. Säkert mer än så oxå. Och börjar m an byta köket då vill man ju ha nytt golv och har man det i köket så vill man ha det i hallen, och byter man golv så vill man ha nya tapeter och har man det i hallen nere så måste man ha det i hallen uppe. Ja så det kommer att bli en dyr historia. Som jag skommer att spara till. det ska inte tas av miljonen till det eftersom det ju inte är nödvändiga saker. Men det tar ju lång tid att göra allt oxå. Så jag hinner spara medan jag renoverar. 

 

Med andra ord. Kommer på sätt och vis leva precis som nu. Spara så mycket jag kan. Inte köpa massa onödiga prylar. Men lägga pengarna på bra saker. Men jag är inte där än. Men jag tror jag kommer att komma dit före 40. Beror lite på. Får jag jobbet jag vill ha så kommer jag att gå ner till bara 60%. Då blir det ju inte så lätt att spara. Men det kommer att gå ändå. Det är jag övertygad om. Och tron kan försätta berg. 

Jag skrev lite om det när jag startade bloggen, men nytillkomna läsare kanske inte orkat läsa så långt bak, så jag tar det lite kortfattat igen. 

Som jag sa i förra inlägget så vill jag gärna ta pension tidigare än vad dom nu tycker att man ska. Och när jag väl är där så ska man väl jobba till 68. Men med min skada så vill jag sluta medan jag kan röra på mig så jag orkar njuta av pensionen. Jag har nog så mycket problem nu att orka med en fritid. De är mest jobba och återhämta som gäller för mig. 

Eftersom jag aldrig jobbat heltid pga nacken så kommer ju min pension att bli väldigt dålig, även om jag skulle jobba till 70. Så då är det bra att ha sparade pengar. 

Om jag alls kommer att hålla så länge, kanske jag inte gör det, och vad lever jag då på om jag inte orkar, för sjukpenning de får man ju bara under begränsad tid nu för tiden. 

 

Boende. Ett hus kan plötsligt kosta massor. De fick jag ju erfara före jul när kylen gick sönder. Man kan oplanerat behöva lägga ut 10-20 tusen för att nåt viktigt går sönder. Hur har man råd med det utan att ta på avbetalning? Jo man har sparade pengar. 

 

Bil. Ja men bilar är inte heller billiga. Och bil måste man ha här uppe. Det går så uselt med bussar och avstånden är långa. Så går bilen sönder och måste lagas för 8000. Vad gör man då? Jo då har man sina sparade pengar... 

 

Lite så tänker jag. Ha en rejäl buffert för allt oförutsett som kan hända. 

 

Varför just en miljon då. Ja men mest för att det låter lite kul. Att vara miljonär. Sen är det en bra summa som man klarar sig på flera år om man skulle stå utan inkomst länge. 

Ja det har ju diskuterats ganska mycket senaste tiden. Och senaste förlaget är alltså att det från 2019 ska bli 66 år och sen ska det höjas med tiden. Och från 2015 ska åldern som  man tidigast kan börja ta ut pension höjas till 62 år. Alltså jag blir lite arg på det där. Visst jag förstår logiken i det hela. Vi lever längre och då ska vi jobba längre, för annars kostar vi för mycket eller så får vi ut för lite så vi inte överlever. Men det är ju så många unga som är arbetslösa. Låt dom få jobb istället och låt äldre få gå i pension medan man orkar göra nånting. Man ska inte jobba tills man är så gammal så man får flytta direkt till nåt hem och inte orkar leva livet några år. 

Sen så tycker jag att man själv ska få välja. Det finns många rastlösa själar som älskar att jobba och verkligen inte vill sluta bara för att dom når pensionsåldern. Sen finns det minst lika många som vill sluta tidigare av olika anledningar. 

Själv tillhör jag den senare gruppen. Jag skulle vilja börja trappa ner vid 55 och sluta vid 60. Min morbror som var egen företagare slutade helt vid 57. Men han lever ju på egna sparade pengar. Ja till en början i alla fall. Nu är han 70 så han har ju fått pension ganska många år. Min moster som bllir 65 till hösten ska ta pension nu. Hon började trappa ner för många år sen. Nån gång mellan 55-60. Min mamma började trappa ner vid 59. 

Ja de är lite dom jag tittar på och drömmer om att kunna göra lika. Så det är en av anledningarna till att jag sparar  så mycket. Visst en miljon är inte värd lika mycket om 20 år. Men det jag har i fonder och på sparkonton har ju förhoppningsvis ökat liite i alla fall i värde. Jag bör kunna klara mig på det ca 5 år om jag inte får några som helst andra inkomster. 

Men jag kommer ju hinna spara mycket mer på 20 år oxå. Även om jag kommer lägga en stor del av pengarna på annat när jag väl nått miljonen. 

 

Vad har ni för tankar om pension? Vill ni jobba tills ni stupar? Eller ta tidigare än regeringen tycker att man bör? 

Är det inte så man säger... Men jag vil inte vänta, jag vill ha svar nu! Kommer jag att få jobbet jag sökt eller inte?? Nu har dom haft en vecka på sig att gå igenom ansökningarna. Om dom inte gjort det i samma takt som dom kommit in, och jag skickade min ansökan för en månad sen. Det ska plockas ut några som ska på intervju, och så långt tycker jag att jag borde komma, jag har ju ändå förtur eftersom jag är anställd. Sen så vet jag inte hur det går till os just denna brukare, om man ska träffa henne och i så fall var, om det blir med hennes god man eller med chefen eller bara går hem till henne. Den jag är hos nu så fick man efter intervju hos chefen, gå på intervju med god man och vem som sen bestämde vet jag egentligen inte, men det jobbet fick jag ju i alla fall. Men då hade jag redan jobbat som vikarie hos henne i fem månader. Den jag har sökt hos nu har jag bara gått på praktik hos i en vecka när jag gick utbildningen, så hon kanske inte ens minns mig. 

Hur som helst så hoppas jag att chefen kan vara lite snabb och plocka ut till intervju i alla fall. Mobilen är i fickan så jag inte ska missa samtalet... För jag ska ha ett samtal ! Snälla chefen kan du ringa nu.. 

Ja men vad ser jag när jag öppnar dörren i morse då. Jo de har snöat flera cm i natt!!! Nu vill jag faktiskt ha vår, inte nån mer snö tack så mycket!! Men solen skiner i alla fall så det tinar väl bort under dagen hoppas jag. Det har faktiskt börjat tina en del nu. Vägarna börjar bli bara. Men dom vansinnigt stora snögögarna, dom untrar man om dom hinner försvinna innan nästa vinter... 

 

Nu springer jag hos sjukgymnasten en gång i veckan. Jag ska träna hemma, men hon lägger till och justerar övningar plus att jag får akupunktur för att orka med träningen, eftersom jag blir sämre när jag har tränat, men nålarna motverkar smärta. De hade ju blivit fasligt dyrt i längden, om man inte fick frikort efter 1100 kr, och där är jag nu. Så nu kan jag springa där fram till slutet av juni hur mycket som helst helt gratis. Det kan ju vara värt att tänka på,  om man kommer upp i frikortsnivå, att då kanske man skulle passa på att söka hjälp för sånt man annars inte hade gjort. Jag har tex en knöl på armen som vart där några år, och som växte i början. Men jag har bara tänkt att jag lever ju än så det kan inte vara nåt farligt... säkert bara nån konstig fettknöl eller nåt. Men knske skulle kolla upp den i alla fall. Det kan ju finnas mycket som man inte bryr sig om att söka hjälp för bara för att det är småsaker. Kolla upp dom där lite konstiga födelsemärkena. Eller kolla upp varför det där knät krånglar, eller vad det nu kan vara. 

Tänk om dom kunde ha frikort i tandvården oxå. Då skulle man nog våga sig dit lite oftare. 

 

Helgen ska jag jobba, det ser jag aldrig fram emot eftersom man jobbar ensam hela helgen, och på lördag söndag har 13 timmarsskift. så min nacke är ganska så död  efter det. Men det positiva är ju att man får helgob. Så det är väl ca 800 kr extra i plånboken. Man får tänka så när det är tungt och man bara vill ge upp och gå hem. 

 

 

Jag vet att många har svårt att förstå hur jag kan ha så lite utgifter. Men dels har jag inga onödiga lån, endast hus och csn. Jag köper inte en massa onödiga saker jag inte behöver. Jag köper aldrig märkesgrejer. Jag köper aldrig det senaste i teknikväg. Har ingen anledning att vara först med nånting. Maten är vi två om att köpa och min särbo står för en större del än vad jag gör. Han köper det mesta på vardagarna när han är hos mig och jag på helgerna och då är det bara jag och min dotter. Sen så får jag en hel del gratis genom mobilkuponger bland annat. Tex när företag delar ut nya produkter eller nya smaker att testa. Köper även mat när det är extra billigt. Veckans eller säsongens billiga frukt. Köttfärs och annat när det är billigt och köper då storpack. 

 

Under mars såg mina utgifter ut så här:

Vatten och sopavgift 1624 kr. Boxer (tv och internet) 572 kr. Huslån 1215 kr. CSN 435 kr. Akassa 140 kr. Underhåll till dottern som inte bor hos mig 235 kr. Bilförsäkring 235 kr.  Resten på ca 3000 kr är mat och disel (kör för ca 300 kr i månaden)  och lite kläder och månadspeng till dottern som bor hemma. Tankat mobilen gjorde jag för 50 kr och betalade två besök hos sjukgymnasten. 

 

8 djur har vi! ja jag veeet de är lite överdrivet många, men det råkade bli så... 5 kaniner och tre hundar. Jag äger en hund, min särbo de två andra, han betalar för dom och jag för min när det gäller försäkringar och vård. Mat de köper vi båda men han mer. Kaninerna betalar jag för, men köper storpack mat och spån och slår hö själv på sommaren så dom kostar ca en hundrng i månaden. 

 

Presenter och julklappar köper jag nästan uteslutande för presentkort jag får från alla paneler. 

 

Sen kommer elräkningen varannan månad. I snitt ca 2000 kr i månaden. Villaförsäkringen en gång per år. Min och dotters olycksfallsförsäkring en gång i halvåret. Hundförsäkring och fordonsskatt en gång per år. 

I boende kostander har jag ett snitt på 4800 kr. Och övriga fasta utgifter som försäkringar, csn, underhåll, alkassa ligger i snitt på 1900 kr. 

 

Hoppas det bringade klarhet i hur jag har det.