Från köpstopp till miljonär

Nu har beslutet kommit från a-kassan. Trots min överklagan så ska dom ha tillbaka pengarna jag fått från dom. TRots att jag anser att det är dom som gjort fel. Jag har bara skrivit så som jag hela tiden har skrivit. Och det har varit rätt tidigare. Men tydligen inte när man går från vikarie till anställs. Alltså förlorar man på att bl ianställd, trots att lönen är lika usel. Hur sjukt är inte det??? Ska det inte löna sig att jobba och att ha en anställning?? Är det bättre att gå som vikarie då och utnytttja akassan ännu mer?? Nä jag blir inte klok på det där. Och snabbt ska det gå oxå. Senast 21 oktober ska dom ha tillbaka sina 4108 kronor!! Jo visst jag kan få göra en avbetalningsplan, men då ska dom först ha 150 kr för att göra den planen. Sen ska dom ha 50 kr för varje avi dom skickar till mig. Och så ska dom ha ränta på det... Så nej tack, dom extrapengarna ska dom INTE få av mig. Kul bara att jag får elräkningen nästa månad oxå plus att vi åker till Ullared... så nja, jag lär inte kunna spara många ören i oktober, om nånting alls. Men de ordnar sig nog på nåt sätt som vanligt.. Fast ja jag borde ju räkna det på denna månaden eftersom dom ska ha pengarna 21a och jag får lön den 27e. Men de är inte så jag räknar. Jag räknar utgifter och inkomster som kommer och går innevarande månad, och jag ska inte betala den räkningen idag så det hinner bli oktober..

 

Ha en bra helg alla. Själv ska jag jobba hela helgen, förhoppningsvis, utan att bli sjuk.. och få lite helg OB. 9 veckor sen jag jobbade en hel helg sist.

Jag ska ansöka om tjänstledigt på 6%, inte så mycket kan tyckas men det blir en tusenlapp mindre i lön. Och på sex veckors schema blir det två arbetsdagar mindre. Om jag får det vet jag ännu inte. Jag har ju inte barn under 8 år så jag har inga såna rättigheter, men eftersom vi har en som ska gå ner i tid just pga att hon har barn under 8 och har då rätt  till det, så ska vi ha in en vikarie på 25%, och det kan vara lättare att få en fast vikarie ju fler procent man kan erbjuda. Så det kan vara en fördel att jag går ner i tid, därför har jag chans att få beviljat den tjänstledigheten. Jag har sedan jag började kännt att det är lite för mycket. Jag har inte jobbat mer än 75% på många många år pga nackskadan. Och för det mesta så har jag bara jobbat 50% så mina nuvarande 82% är ju väldigt mycket för mig. Och jag vet att rent ekonomiskt så har jag inga som helst problem att gå ner dom där 6 precenten. Möjligen att det tar lite längre att nå mitt mål med miljonen, men jag tror jag klarar det innan 40 ändå utan större problem.

 

Hälsan är ju trots allt viktigast. Jobbar man mer än man orkar och riskerar att bli långtidssjukskriven så förlorar man ju ännu mera på det. Då är det bättre att gå ner i tid och orka med att jobba den tid man har på schemat. Vet inte om två dagar mindre jobb gör så stor nytta i och för sig, men om man plockar dom från mina jobbigaste veckor så har jag mer tid att vila upp mig och mer ork att göra saker hemma så inte all ledig tid går åt till att vila. Det är bara testa och se, om jag nu får det beviljat. Känns det inte som att det räcker så kanske jag går ner ytterligare 3% så har jag en dag till ledigt. Och 73% bör inte heller vara nåt problem att överleva på. Det är bara just nu att vänta och se hur det nya schemat blir, vart mina dagar hamnar. Nytt schema har vi från 1 oktober vare sig jag går ner i tid eller inte.

Mer förluster.

Nu har a-kassan kommit på att jag fått för mycket pengar av dom. Jag har alltid redovisat min faktiska arbetstid. Skrivit dag för dag de antal timmar jag jobbar och de dagar jag inte jobbar. Tills för ett par veckor sen. Då ville dom ha ett nytt arbetsgivarintyg för att dom inte fått något av mig på ett halvår. Och där har det ju blivit en ändring. Tidigare var jag timanställd vikarie och nu står det en procent jag jobbar eftersom jag är anställd. Så då ville dom att jag inte ska skriva timmar längre utan fylla i procenten bara. Vilket blir fel. För jag jobbar alltifrån 18 timmar till 42 timmar på en vecka. Jag har 6 veckors schema som är olika alla veckor. Dessutom har vi 9 extratimmar vi får betalt för men inte jobbar. Som ska användas till personalmöten och friskvård. För sånt ingår ju oftast på arbetstid för de flesta andra yrken. Men vi kan inte gå ifrån under vår arbetsdag. Så även procenten blir fel. Jag jobbar 78% men på pappret är jag anställd på 82.

Jag har skrivit detta till dom men om dom fortfarande anser att jag fått fel, så dels förlorar jag ca en tusenlapp i månaden på att inte få stämpla upp och dessutom vill dom ha tillbaka 4100 kr. INTE kul.

Ja denna dag blev ganska lik gårdagen. Gick och jobbade, men de gick inte länge. Tog mina Diclofenak jag fick utskrivet igår, hjälpte inte, höll på att förgås av smärta. Så kl 12 åkte jag på akuten igen. Så ytterligare 250 eller vad de nu kostar. Och två till förlorade arbetsdagar och förlorat helg ob. Blir inte kul lön alls :( Jag kanske mår bra i morgon men vi om fram till att de är nog lika bra jag är hemma, annars kanske de blir som idag, känner mig ok på morgonen men se blir det pannkaka igen. Och jag ska vila. Dagens diagnos är INTE njursten som dom sa igår. Men blodvärden som inte var riktigt bra. Tecken på en infektion. Undvik stress. Ja ungefär det var vad dom kom fram till. Men inga egentliga svar på varför jag har så vanvettigt ont. Men förhoppningsvis går det över och nästa vecka är lugn. Då har jag bara jobb 2½ dag så rätt mycket vila blir det ju. Men tusenlappar går förlorade. Och jag som aldrig är sjuk. Inte alls kul det här.

Kanske psykisk stress är en bov i dramat. Jag har inte nån bra arbetssituation. Mer psykiskt jobbig än fysisk.

Som sagt. Win some, loose some..

Mer förluster idag. Blev inget jobb idag, de blev akuten. Vansinniga smärtor. Två sprutor senare började jag bli människa igen. Men dels hade mitt skift redan börjat när jag blev utskriven och så lite vimmelkantig av sprutorna kanske inte är ett bra sätt att jobba på.. Domen blev njursten. Riskerar fler sjukdagar om anfallen återkommer. Men just idag, en dag med förlorad inkomst och kostnader för sjukhusbesöket och värktabeletter jag fick utskrivet.

Vet inte när det är värst att vara sjuk egentlgien. Om man har ett låg eller höginkomstjobb. Tjänar man mycket så förlorar man mycket på att vara hemma. Men man kanske inte märker det så mycket ändå när man har så hög lön, då klarar man sig i alla fall. Tjänar manlite förlorar man mindre, men man kanske har svårt att vara utan just den där dagslönen.

 

Väl hemma har jag ett mail från en panel jag gått med i och jag har fått en trisslott! Nä miljonär blev jag inte men 30 kronor vann jag i alla fall...

Och i vaniga brevlådan fanns ett presentkort på 50 kr...

You win some and you loose some. Så är det nog ibland. Och det har jag fått uppleva flera gånger om under senaste dagarna.

 

Denna månad kommer jag få usel lön, det är  ingen nyhet det har jag ju vetat om. Pga att jag haft semester i augusti så förlorar jag min ob som vi får månaden efter. Och i det här yrket med usla löner så är ob en viktig del. Här är det inte "åh nej jag måste jobba på nyårsafton" utan det är " Yes! det är jag som jobbar på nyårsafton!" Storhelgstillägg är nånting man vill ha. Detta är min "halvbo" medveten om eftersom han själv jobbat som personlig assistent tidigare. Så när sop/vatten räkningen kom i veckan så tog han den när jag jobbade kväll i måndags och betalade den! Som jag tidigare skrivit om så delar vi inte på några räkningar eftersom han har sina egna och vi är inte sambor utan han bara sover hos mig de fyra dagar i veckan som han jobbar. Istället så betalar han för maten när han är här. Vilket underlättar för mig och även blir som ett bidrag för att han ju använder mitt vatten, el, internet osv. Men han tyckte att eftersom jag kommer få så dålig lön nu och han tjänar ju betydligt mer än mig så tar han den räkningen denna månad.

 

Tisdag. Då får jag brev från försäkringskassan som meddelar att jag kommer inte att få något mer bostadsbidrag utan jag ska betala tillbaka 2600 kr... Inte kul. Det för att jag ändrat min inkomst eftersom jag dels fick lite högre lön när jag blev anställd i juni och för att jag jobbat på mina extrajobb lite mer än jag räknat med. Dåå kändes det bara som att vad är det för mening att jobba extra eller få högre lön. Det förlorar man på nåt annat. Även detta har jag varit inne på i ett tidigare inlägg. Ju mer man tjänar desto mindre bidrag får man. Så man tjänar inte på att tjäna mer.. Men, det känns bättre att själv ha tjänat ihop dom pengarna och var utan bidrag.

 

Tisdag strax före kl 17. Min chef ringer.. hon börjar med att säga att nu är lönehöjningen färdig, men som hon sagt vid min anställning så ska man ha varit anställd hela året för att få vara med på höjningen. MEN, eftersom jag är utbildad (jag gick den nya utbildningen till p ass i höstas) så får jag en liten höjning i alla fall! Så 300 extra blir det. ( de andra får 600 mer) Men i verkligheten blir det ju inte så eftersom jag inte jobbar 100% men ungefär 150 kronor extra i handen blir det. Och många bäckar små....

 

Jag hade två extrajobb inbokade för september. Dessa gjorde jag igår, men när jag kom hem har jag blivit bokad på ett till för samma arbetsgivare. Sen har jag en till arbetsgivare som jag bara gjort två jobb för tidigare. Men dom skickade hela tre förfrågningar på samma dag! Summan för dessa tre blir 370 kr plus ersättning för det jag köper. Jag har redan varit hos ett postombud och köpt frimärken. Jag ska även gå på två apotek och köpa nån rengöringsmusse för 130 kr. En perfekt julklapp till tonårstjejer. Som jag inte behöver betala för, utan får betalt för att köpa! Kan det bli bättre...

 

Så det tappade bostadsbidraget kommer inte att göra nån skillnad i plånboken i alla fall...

Jag började på mitt nuvarande jobb i december. Det är 82%. Jag har inte jobbat så mycket på ungefär 15 år och har hela tiden kännt att det är lite för mycket. Jag har whiplash och har i långa och många perioder varit mer eller mindre sjukskriven. Särskilt höst/vinter då jag alltid är sämre några månader. Nu har inte jag varit till en läkare på ca 5 år. Dels för att man nu för tiden inte får vara sjukskriven om man inte är döende, och för att dom kan inte göra något annat för mig än att skriva ut värktabletter som jag undviker så långt det är möjligt.

 

På mitt jobb är vi tre assistenter. Den ena ska ha tjänstledigt från oktober alla sina kvällar eftersom hon har en ettårig son som hon då inte har barnvakt till. Den andra har redan nu tjänstledigt alla måndagar fram till januari pga skola. Den tredje som då är jag har inte nån ursäkt att söka tjänstledigt. Och jag har inte barn under 8 år så jag har inte rätt att gå ner i tid.

MEN, om vi ska slippa massa olika vikarier varje dag så måste det bli en vettig procent så att dom kan sätta in en fast vikarie åtminstone fram till januari. Och då har jag sagt att jag kan gå ner i tid om det behövs fler timmar. Så det finns en liten möjlighet för mig att söka tjänstledigt några timmar i veckan i alla fall. Men det vet jag ingenting om än. Det kanske jag får reda på under veckan i bästa fall.

Men går man ner i tid, ja då får man ju mindre inkomst såkklart. Men sliter man ut sig, ja då kan man inte jobba alls till slut och då har man inte nån inkomst överhuvudtaget.. så de är en vågskål det där. Vi får se vad som händer, jag kan ju inte styra över det även om jag skulle vilja gå ner lite i tid just nu. För hälsan är trots allt viktigare än pengar. Man kan slita hårt en begränsad period om man behöver få ihop lite extra, men det fungerar inte i längden.