Från köpstopp till miljonär

Nu börjar saker och ting sakta men säkert återgå till det normala. Chocken efter min kusins plötsliga död har lagt sig, även om det fortfarande är obegripligt.

Min pappa fick idag komma hem efter två veckor på sjukhus. Det slutade inte med det jag skrev i förra inlägget, utan förra fredagen fick han hjärtinfarkt, och flögs tillbaka till regionssjukhuset. Nya ingrepp ochmer återhämtning. Nu återstår träning i långsam takt för att få tillbaka orken. 

Jag hade prov i personaladministration igår,gick väl sådär...

Badrummet är helt färdigt.

Jag har haft första handledningen med ett par av tanterna på jobbet. 

Har fått beställning på armband.

Ja livet går vidare. Omvärden stannar inte vad som än händer. Man kan inte sluta andas, äta, sova, leva. Vi som är kvar på denna jord måste fortsätta tills vår tid är kommen. 

 

Sömnstörningar har jag haft i flera veckor nu. Men det är sånt man får ta. Livet kan inte vara perfekt hela tiden. 

 

 

Det har varit en katastrofal tid. Och tankarna har snurrat hej vilt och spunnit iväg åt alla möjliga konstiga håll. 

Det började förra helgen. Min kusin fick en stroke. Jag har en liten släkt så mina kusiner är mer som mina syskon. Vi har växt upp tillsammans. Det skiljer bara 7 år mellan äldsta och yngsta. De som bott söderut har tillbringat somrarna och en del andra lov här, eftersom de haft sin mormor morfar farmor farfar här. 

 

Åter till kusinen det nu handlar om. Han tappade medvetandet direkt. Vaknade aldrig. Skadorna stora. Beslut togs om att respiratorn skulle stängas. Han somnade stilla in för en vecka sedan. 

 

Jag har aldrig tidigare tagit ett dödsfall så hårt som nu. Kanske för att han var så ung. Kanske för att jag stod honom så nära. Kanske för att det skedde så plötsligt och oväntat. Kanske en kombination av allt. 

 

Min dödsskräck grep tag om mig. Skuldkänslor för attjag mådde dåligt i min ångest. Ologiska tankar om allt möjligt. 

 

Tankar om att man måste leva här och nu. Ta vara på livet. För man vet aldrig, i morgon kan det vara över. Men samtidigt se framåt och tro på att man kommer att få ett långt liv. Och fortsätta skapa förutsättningar för att kunna ha ett bra liv som gammal. 

 

Sen fortsatte eländet. Jag är inte den som oroar mig i onödan.men när något allvarligt just hänt, och dessutom hela släkten oroar sig extra just för att det just hänt. Då väcks till och med min oro. 

Min pappa skulle in på ett rutiningrepp. Ett ingeepp han dessutom gjort en gång tidigare. Men denna gång gick allt inte riktigt som det skulle. Han blev kvar på hjärtavdelningen, där man inte får använda mobil, så jag blev inte uppdaterad. Det var inte så allvarligt så personal ringde mig, utan man gick bara i ovetskap. Släkten ringer mig och frågar om jag vet nåt. Så tillslut ringer jag sjukhuset 20 mil bort för att få svar. Då fförst får jag veta att det inte blev bra, men är ingen fara längre. Nu är han flyttad till hemsjukhuset, men blir kvar några dagar. Han är gammal och sjuklig. Men när nån just har gått bort så orkar man inte hantera en till kris. 

 

Det blev ett annorlunda inlägg. Men man vet aldrig vilka vägar livet ska ta. Man kan bara följa med. 

 

Här kommer ett gäng boktips. Lite olika inriktningar, men alla har ändå samma grundbudskap; att man måste tänka om för att nå dit man vill. Vare sig det gäller ekonomiskt, rent personligt, livet i allmänhet, leva hållbart - för din egen skull, miljöns skull eller plånbokens skull.

 

Handlar om hur Karin själv gjorde för att växla ner. En väldigt lättläst bok med många bra nybörjar tips. Den gav mig inte så mycket, eftersom jag inte är någon nybörjare på detta, men jag fick ändå en och annan påminnelse om saker jaf inte löngre tänker så mycket på.

 

En del bränner ut sig av ett vanligt 40 timmar i veckan jobb. Andra har många bollar i luften och tycks vara lyckligare ju mer dom gör. Vad är hemligheten? 

Mitt svar på det är trivsel! Visst kan man bli utbränd på ett jobb man trivs med pga hög arbetsbelastning. Men om man tänker tvärtom. Hur orkar man göra många saker, förutom sittjobb, och ändå må bra. Det handlar om att man trivs med sitt liv och det man gör. 

Mina dagar är nu fullbokade. Men jag har aldrig mått bättre! Jag jobbar, pluggar, är god man, syr tennarmband, renoverar badrummet, jobbar med ett extra projekt på jobbet, jag har många möten. 

Jag är full av energi för att jag gör saker jag själv har valt att jag vill göra. Jobbet kan vara tungt,men där har jag valt att gå ner i tid för att orka och hinna göra saker som jag mår bra av att göra. 

 

Man måste rannsaka sig själv. Är det viktigast att tjänsa så mycket pengar som möjligr och jobba heltid och inte riktigt må jättebra. Eller att göra det man mår bra av fast man tjänar lite mindre pengar? Orkar man ens göra något vettigt av dom där pengarna om man inte mår bra och jobbar hela dagarna. Dom pengarna kanske bara går till onödiga saker just för att man inte har ork. Man kanske äter dyra middagar ute flera ggr i veckan för att man inte orkar laga mat. Man kanske lägger mycket pengar på resor ofta för att man behöver komma bort och ladda batterierna. I stället för att ladda batterierna varje dag med saker man tycker är roliga. 

 

För ofta verkar det vara så, ju mer man jobbar och ju mer man tjänar, desto mer pengar går det. Ju mindre man tjänar desto bättre tar man vara på det man har. Jag tror inte alls på att dom som jobbar mest och tjänar bäst är ett dugg lyckligare än någon som valt att jobba mindre och göra det man vill resten av tiden.