Personlig reflektion
Jag har aldrig haft så mycket att göra som senaste halvåret sen jag gick ner i arbetstid. Det får mig att undra hur fullt upp jag kommer att ha när jag går i pension. Jag hör på dagens pebsionärer att dom har så mycket att göra. Tex min moster på 67. Ständigt upptagen med allt möjligt. Är det inte barnbarnen så är det husrenovering eller nåt annat.
Är det så jag kommer att bli. Ska man inte kunna ta det lite lugnt när man får pension?
Denna vecka är jag nästan ledig. Jobbar endast fyra timmar. Men har fullt upp ändå. Telefonsamtal, mail, syr julklappsbeställningar, pluggar osv osv. Ja som jag skrev i förra inlägget om planering, hade jag inte planerat hade jag inte fått ordning på min tid. Men eftersom allt jag gör är självvalt så blir man inte särskilt uppstressad ändå. Jag har själv valt att bli god man. Jag har själv valt att starta en hobbyverksamhet och sy tennarmband och trikåmössor. Jag har valt att vara med på marknader. Jag väljer att ha en massa julpynt. Det är mitt val att plugga. Ingen tvingar mig till nåt. Jag har valt att gå ner i arbetstid för att kunna göra sånt jag tycker är roligt. Jag kan själv välja att plocka bort något om jag inte orkar.
Det kan man inte om man har en heltidsanställning, och ska hinna med alla måsten efter jobbet. Hur hinner man då göra det som är roligt? Inte konstigt så många går in i väggen nu för tiden.
Jag kommer aldrig att gå upp till heltid igen. Jag vill leva och må bra medan jag kan. Inte jobba bort hela livet. Livet går inte ut på att jobba. Livet går ut på att leva. Lev livet!
