Jag skrev i början av denna blogg lite om hur det har gått så fort framåt. Bland annat för att jag separerade och blev utlöst från huset. Nu går det ju inte lika fort längre. Men om man tänker på att jag 2009, när jag hade mitt köpstoppsår för att jag behövde spara för att jag då bara hade en enda månadslön i buffert. Ja då har det gått undan verkligen. Om två år kommer jag att ha min miljon, om det går som planerat. Sex år alltså.
Bortser man från det jag fick ut när jag blev utlöst, då är det ändå 650 000. På sex år. Det är rätt så mycket. Och med tanke på att jag är låginkomsttagare som inte ens jobbar heltid så är väl det bevis på att vem som helst skulle kunna spara bara viljan finns och man lär sig att prioritera rätt.
Prioritera är ledordet.
Vad är viktigast? Vad vill man uppnå? Hur ska man nå dit? JO... Prioritera rätt!
Är det viktigare att ha kläder av ett visst märke än att ha en buffert på banken?
Är det viktigare att elda upp tusenlappar för att man i tonåren skaffade sig dåliga vanor och började röka, än att kunna betala sina räkningar?
Är det viktigare att bränna massa pengar på krogen än att träffa sina vänner hemma och lägga krogpegarna på nåt man verkligen behöver?
Är det viktigare att äta ute för att slippa laga mat istället för att äta hemma och spara ihop till en bil som man betalar kontant?
Ja de här var bara en del exempel, och det kanske inte var nånting som stämmer in på just dig. Men de allra flesta har nånting man kan dra in på. Hur dålig inkomst man än har. Du kanske inte är rökare och inte köper märkeskkläder. Men du kanske köper halvfabrikat, färdigmat, bröd, bara för att du tänker att du inte kan laga mat/baka? Kanske dags att lära sig då! Kanske du säger att du har inte tid. Men du har ju tid att surfa på nätet! Är det viktigare?
Har man ingenting alls som man kan dra in på hur mycket man än funderar på det. Ja då kanske man måste skaffa sig en extrainkomst. HUr man kan göra det ska jag tipsa om framöver.